En fredagkväll hamnade jag på en av stadens sportbarer tillsammans med mitt ex, vi skulle winga varandra var tanken. Det gick inget vidare, jag var full och glad och härjade runt och till slut försvann hen med resten av gänget. Jag blev kvar, utan batterier i telefonen och kände att den där långa promenaden hem kändes himla lång. Jag ställde mig i kön till garderoben för att få ut mina kläder, och där stod han, kvällens ligg. Kvart i tre-ligget.
Fint leende tänkte jag och jag gick iväg tillsammans med honom och hans vän. Vännen tog en buss hem och vi vandrade vidare hem till honom. Situationen som sedan följer är så sinnessjukt bisarr så jag vet inte ens hur jag ska kunna få er att uppleva händelsen i ord, men jag försöker.
Lägenheten vi stiger in i är en, i traditionell bemärkelse, ungkarlslya DELUXE. På väggarna hänger halvnakna brudar, Metallica posters samt en Norrlands Guld affisch. Vi sätter oss i soffan, dricker lite folköl och snackar. Börjar prata om tatueringar och för första gången ser jag då hans. En gång i tiden lovade jag mig själv att aldrig ligga med någon som bär en tribal. Denna man var bärare av både tribaldrake samt en tatuering föreställande Thor. Han börjar snacka om sin jävla Thor, börjar förklara Ragnarök, dvs typ undergången i asatron och det enda jag tänker är HAHAHAHAHAHAHA.
Eftersom att jag har en tatuering på benet så fick jag ta av mig mina byxor för att visa och ja, vi hann inte mycket längre än så innan vi hånglar.
Jag går in och lägger mig tillrätta på hans säng och några minuter senare kommer han in. Från sängbordet plockar han upp en fjärrkontroll, tittar på mig, riktar sedan fjärrkontrollen mot taklampan och med ett knapptryck ändrar han färg på belysningen. Ursäkta, tror inte jag var tydlig nog, upprepar än en gång. Med ett knapptryck ÄNDRAR HAN FÄRG PÅ BELYSNINGEN! Den personen som jag nu ska ligga med har alltså affischer på dåligt öl, dålig musiksmak, nakna brudar på väggarna, tribaldrake, är nån form av asanörd OCH HAN HAR EN JÄVLA FJÄRRKONTROLL FÖR ATT BYTA FÄRG PÅ LAMPAN I SOVRUMMET. . . . .
Rött, ja det är en bra färg tycker jag. Jag ville ha skydd, han tyckte det var sjukt jobbigt men går iväg och mumlar nånting om att hans kuk brukar vara för stor för de flesta kondomer. Man ba EH? Nåväl, vi knullar. Och knullar lite till och sen, sen brakar det riktiga helvetet lös.
Jag har ju då alltså en sjukdom som gör att jag lätt får väldigt ont när jag har sex. Detta ska ju då självklart hända med mitt första one night stand på typ sju år.
Jag avslutar, vänder mig med ryggen mot honom och i fosterställning börjar jag sedan skaka. Jag skakar, skakar, fryser, svettas och har den värsta feberfrossan någonsin och han står undrande och fattar ingenting. Tillslut känner jag att detta går inte, all alkohol i kombination med den ofattbara smärtan får mig att behöva spy. Så jag spyr. Jag ligger på sängen och i fosterställning spyr jag från sängkanten ner i hinken han varit snabb nog att hämta.
Medan jag spyr kan jag, på grund av mina extrema smärtor i magen, inte hålla mig. Jag kan alltså inte hålla inne kisset som ligger i min överfyllda urinblåsa, så jag kissar. Jag ligger där, spyr i hinken han håller och kissar samtidigt ner mig i hans säng. Spyan flödar och det blir bara blötare och blötare i sängen. Snubben håller mitt hår, pussar mig på pannan och hämtar en handduk som jag kan torka ansiktet med.
Vi sover. Eller nåt. Han försöker få till det ytterligare några gånger under natten och jag avböjer honom, ligger ju fortfarande och kvider. När morgonen väl kommer vill han fortfarande ligga en gång till och jag får vara tydlig med honom och säga att nä du, det går minsann inte. Vill inte spy igen liksom. "En annan gång kanske" säger han. Visst visst, tänker jag.
Jag börjar kolla upp en buss för att ta mig hem och har precis börjat ladda för att tvinga mig ur sängen när han hör en bil komma på gården och sekunderna senare knackar det på dörren. In i lägenheten kommer tre av hans polare. De påpekade att han var långsam som ännu inte var klar för att åka samtidigt som han hämtar mina byxor från vardagsrummet. Jag klär på mig så snabbt jag kan och försöker smyga ut genom sovrummet utan att bli upptäckt. Precis när jag trott att jag klarat mig hör jag en av hans vänner säga:
"du, du, känner inte jag igen dig?"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar